Vi transformerar vår första utställning En ropande tystnad, byter utgångspunkt och tar in fler perspektiv och erfarenheter. Utställningen handlar fortfarande om kvinnor, ålder och historia – och om trans.

I denna utställning tittar vi särskilt på vad som händer när könsnormer bryts av en åldrad person.
Detta handlar om könsidentitet och åldrande, hur idéer om kön påverkar villkoren för åldrande. Och, vice versa, hur åldrandet påverkar könsnormer.

I historieböckerna är det nästan helt tyst om normöverskridande könsidentiteter. Där blir tystnaden större och större, ju längre bort från normerna vi rör oss. Men det finns några äldre berättelser om individuella normbrytare som vittnar om ett annorlunda synsätt än vår egen tids, där vissa individer verkar ha fått ett livs- och handlingsutrymme.

Vi kan tro att kön är en gång för alla givet, att vi föds till antingen pojke eller flicka. Snarast är det så att vi föds i unika kroppar – en kropp som sedan bestäms som flicka eller pojke.

Kön bestäms traditionellt utifrån uppfattningen:
att det endast finns två 
att de kan definieras som man och kvinna
att dessa kön kan särskiljas
att det finns en tydlig skillnad
Punkt. Men alla har inte den erfarenheten, det handlar inte nödvändigtvis om antingen eller.

Människor kan fara illa av de normer om ålder och kön som vi skapar, och av de sätt som vi upprätthåller normerna på. Osynliggörandet av, tystnaden kring, och bristen på kunskap om livsvillkoren för dem som överskrider könsnormer är ett stort demokratiskt problem.

Genom att se att könsnormer sett olika ut i det förflutna kan vi förstå att dagens normer kan, och kommer, att förändras. De är inte huggna i sten, även om det kan kännas så.